Lycka?

Du vill tro att det gör dig lycklig, men du gråter dig till sömns.

Du vill tro att det gör dig lycklig, men du längtar efter något som är på riktigt.

Du vill tro att det gör dig lycklig, men du måste hela tiden plocka upp bitarna av dig själv och börja om på nytt.

Utsidan visar något fint och bra men inuti finns en liten osäker flicka som vet att det hon gör är fel.

En man på soffan.

Tänk dig att du precis kommit innanför dörren efter att du gått i uppförsbacke hela vägen hem från bussen. Det är väldigt varmt och du går runt i huset för att öppna alla fönster och dörrar du kan hitta. Ingen annan än du själv är hemma och... trodde du ja, för när du ska öppna dörren på baksidan av huset ser du att det ligger en ganska lång okänd man och sover i en av sofforna ute. Vad skulle du göra då?

Jag var själv med om det här igår. Det är helt sjukt!
Såhär fortsätter det iaf:
Jag blev väldigt förvånad och rädd och stängde genast dörren. Jag sprang sedan runt i huset, snabbt som attan, och stängde alla fönster som jag just hade öppnat och låste ytterdörren så att ingen skulle kunnat komma in. Sedan lyfte jag telefonen och ringde pappa. Han var ute med båten så han skulle inte komma hem på några timmar.
Medans jag drog för alla gardiner (så att inte främligen skulle se att någon var hemma om han skulle vakna) ringde jag istället min broder. Han satte sig direkt på sin cykel och skyndade sig till mig. På de ca 20 minuterna, som jag väntade, hann pappa ringa typ 17 gånger och kolla så att inget mera hände. Jag försökte ta det lugnt, men det gick inte för jag var helt uppspelt och halvchockad.
När min brorsa äntligen kom började han gapa och skrika på den okända mannen, så att han skulle vakna. När han hade vaknat började han sluddra om att han var i en båt och att hans mobiladdare var borta. Han var typ helt full och brorsan fick stå där i säkert en kvart och skälla på honom. Han hotade med att han skulle polisanmäla honom för intrång om han inte gick därifrån men mannen svarade typ: "Säg att jag är i båten."
Du förstår alltså, han var helt borta i sin dumma skalle.
Tillslut gick han i alla fall därifrån och när han var borta började jag gapskratta av de fula tankarna att det låg en gubbe på soffan när jag kom hem. Så jävla fult och sjukt! Jag har aldrig varit med om något liknande.

Pappa kollade upp mannen sedan och det visade sig att det har hänt flera gånger att han bara går in och lägger sig på soffan hos de han "känner", om dörren inte är låst, och han har blivit polisanmäld flera gånger för det. Mannen känner inte min pappa men han halvkänner tydligen pappas kompis, lite halvt.

Haha, jag skrattar bara åt det här för det är så sjukt.^^

Grattis Fanny!

Det här är då min vän Fanny (plasthalvfinnen.blogspot.com). Hon kan inte spela dragspel och är inte utvecklingsstörd. Jag lovar!

Stackars.

Stackars mannen med medaljer
som bara putsar sina minnen
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot
Att ingen sitter mittemot

Stackars hon som flyter med
Som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
Åt nåt hon inte ville bli
För det var bara där det fanns en plats

Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig
Till andra än sig själv
Och stackars fåglarna i bur

Och stackars dom som stänger in sig
Hundra dagar utan heder
Stackars dom som lever så
Stackars dom som tittar på
Hur märkligt kan man må

Stackars han som aldrig kämpar
Han som säger "Stackars mob"
Han som hamna först i kön
Och blev så nöjd med sin lön
Att han glömde sitt jobb

Stackars den som inte bryr sig
Stackars hon som aldrig fryser
Och alltid får vad hon vill ha
Stackars hon som har det bra

Stackars hon som ville opp
Men inte började från början
I Skara står en man
Som låter henne trampa på
Skrapa ansiktet i gruset

Stackars han som aldrig gråter
Fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
som ingen inte redan sett
Och vart ska det där huset

Stackars hämmade lakej
Och stackars mig och stackars dig
En konstig värld vi lever i
Inget blir som man tror

Lars Winnerbäck

Go miljömärkt

Så är det.

Det är så mycket som händer som är så konstigt. Jag vet att bara man drömmer och fortsätter med det så blir allt bra tillslut. Även om det inte alltid blir som man tänkt sig eller förväntat sig. Allt går, bara man inte ger upp. Hoppet finns alltid där, även i de allra mörkaste stunderna men det gäller bara att hitta det. Håll ut och kämpa för efter regn kommer alltid solsken.

Varför är det så svårt att förstå att du duger?