Du tänker bara på dig själv hela jävla tiden! Du är så jävla dum. Du skulle kunna leva ditt eget liv (om man kan kalla det liv) och lämna mig kvar. Det skulle fan inte vara nån skillnad mot vad det är nu!
Du har som två sidor. Den ena älskar jag och behöver jag verkligen men den andra kan bara gå och dö. Jag hatar det! Du bara lämnar mig och tror att jag ska stå där leende och säga "Det är okej, jag klara mig." Vad fan tänker du med egentligen? Och när jag är arg och skäller på dig ser du bara sådär snäll ut och säger typ "Men lilla gumman" och kramar mig som om någon varit dum mot mig eller nåt. Men det är ju du som är dum! Fattar du inte det eller? Sen säger du typ "Jaja" och så ska allt vara "som vanligt" och jag ska acceptera allt som det är.
Du kan verkligen inte tänka, inte tänka ett piss på mig eller nån annan. Jag blir alltid så jävla besviken, men du fattar ingenting!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar