En ny mobil gör en inte lyckligare.

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det beror på att jag pluggat mig slut varenda kväll de senaste dagarna.

Jag är sur som en liten citron på allt, nej inte på allt men på det mesta som man kan vara sur på, även helt onödiga saker. So provet kommer gå åt pipsvängen, folk är dumma i huvudet, min klassföreståndare har typ bestämt, ja tydligen enligt honom så är det typ bestämt att vi ska ha en soare där vi ska sjunga svenska visor. Men det kan ju bli kul. Eller? Det som jag är sur på är egentligen inte just att det är visor som är temat på konserten utan att han bara bestämmer saker utan att fråga oss i klassen, som ska göra den där konserten till något att se på. Det kommer att bli en betydligt bättre konsert om alla verkligen vill sjunga/spela låtarna som ska vara med. Jag vet att det är helt onödigt att haka upp sig på en sådan här sak men jag är sådan. (Det här hade jag inte tänk att skriva här men nu blev det så bara och jag orkar inte radera texten)

Well, I all denna soppa av orättvisor (verkligheten) har Jessica lyst upp min gråa dag. Bland dagens post låg ett vykort från henne. Tack min ängel, jag blev verkligen jätteglad!<3